Angela Mamic tillhör en av de mer rutinerade thaiboxarna i årets landslag. Hon debuterade 2016 och har sedan dess vunnit flera EM-guld och VM-silver i -71 kg. Hon saknar dock ett VM-guld i sina åtråvärda samling och har siktet inställt på ädlaste valören om VM arrangeras i år.
Hur länge har du tränat thaiboxning?
Jag har tränat thaiboxning i tio år.
Vilken klubb representerar du?
Jag tävlar för Öresund Muay Thai Camp.
Varför började du tävla?
När jag började träna thaiboxning så hade jag inte planerat att jag skulle tävla. Men så frågade min dåvarande tränare om jag ville gå en match och jag tänkte att det inte kunde skada att testa. Jag tyckte att det var riktigt roligt och ville gå fler matcher och så har det blivit.
Vilka år har du representerat landslaget?
Jag kom med första gången 2016 och har varit en del av landslaget sedan dess.
Vad anser du vara det viktigaste för att nå landslagsnivå?
Jag skulle säga att det viktigaste är att vara konsekvent med träningen och att man accepterar att det tar tid. Samt att man inte ska bli allt för nedslagen över motgångar, det händer oss alla.
Vad komme du fokusera extra mycket på i träningen för att lyckas internationellt?
Jag vill åka och gästträna på andra klubbar så mycket det bara går. Det som jag framförallt är ute efter då är sparringutbytet. En bonus när man åker iväg och tränar på andra klubbar är att man även blir pushad på andra sätt än vad man är van vid då kroppen vänjer sig så snabbt vid den vardagliga träningen.
Vilken målsättning har du med kommande mästerskap?
Jag saknar ett VM-guld i min meritlista så jag kommer göra allt jag kan för att plocka hem det!
Ditt bästa och ditt jobbigaste minne från ett mästerskap?
Mitt bäst minne skulle jag säga var när jag vann mitt första internationella guld, vilket var på EM i Paris 2017. Då vann jag finalen genom att jag fick Ryssland att kasta in handduken, vilket inte händer varje dag. Och känslan när man för första gången står överst på pallen och hör nationalsången spelas är obeskrivlig!
Och det sämsta skulle jag säga är från VM i Bangkok 2019. Finalen blev inte som jag hade tänkt mig och jag föll på målsnöret.
Vilket är ditt knäppaste/tokigaste/mest udda minne från ett mästerskap?
Det är så otroligt svårt att välja ett! Man är med om så mycket konstiga saker. Allt ifrån att ens matcher flyttas fram flera timmar, folk som tränar mitt i natten i korridorerna på hotellet, invigningar av turneringar och så mycket mer!
Hur påverkas du av jetlag vid mästerskap?
Det blir alltid att jag sover dåligt och tidigare brukade jag bli stressad över det. Nu har jag lärt mig att det är ingenting att stressa upp sig över, utan bara att accetera. Det går alltid att klämma in lite extra vila eller sömn på dagarna.
Vad är det första du gör när du kommer till hotellrummet på ett mästerskap?
Jag spanar alltid in badrummet först. Alltid bra att veta vilka möjligheter som det finns att klippa vikt på rummet.
Har du några ritualer inför match?
Innan jag går till arenan inför en match så lyssnar jag alltid på musik. Det hjälper mig att hålla mig lugn och nerverna under kontroll. Jag har ingen särskild musik som jag lyssnar på utan det varierar. Nu inför SM så var det t.ex. Wardruna som spelades på högsta volym.
Har du någon förebild?
Denna är svår. Det finns så otroligt många personer som jag ser upp till och inspireras av. Ett riktigt lyxproblem!
Vilken är den svåraste fightern du mött och varför?
Alla fighters är knepiga på sina sätt men jag skulle säga Anna Tarasova från Ryssland. Det som hon gör bra är att hon stör ens rytm och hindrar en från att få ut de tekniker man vill få ut.
Vilket tips har du till de som vill satsa på thaiboxning?
Jag skulle säga att det är viktigt att skaffa sig rutiner. Dessa är otroligt viktiga att ha på plats, speciellt när man kommer i en svacka med motivationen. Och att motivationen kommer och, är även det något som man kan vara inställd på kommer att hända. Bara för att motivationen inte allt är där betyder inte att man inte vill det.
Angela på instagram: angelamamic
Fotograf: Okänd
